Om boken: 1953 / Från förordet: "Ön hade ännu inte ett namn. Det gick inte att hitta på någon karta i världen. Och den var lika obebodd som en liten bit land kan vara obebodd, nyss upptäckt bland polarisen på halvåttio grader nordlig latitud. Det fanns inga berg, inga floder, inga sjöar, och de fick helt enkelt inte plats här. Det var bara åsen på ett kalkstensveck som stack ut från havet. Den reste sig som en smal, krökt remsa och liknade ryggen på en val som stack upp ur vattnet. Efter att ha trampat upp på dess isiga, hala yta för första gången gick vi ofrivilligt med en försiktig gång, som om det verkligen låg en val under våra fötter, redo att när som helst störta ner i den kalla avgrunden.” Och norrut och öster om denna ö låg ett enormt, okänt land. Otrampad, okänd. Det fanns inte heller på kartan - det fanns bara en vit fläck, skisserad här och där av en osäker, skygg prickad linje Allt här var ett mysterium - jordens territorium, dess struktur, dess jordmån, dess flora och fauna. Det var upp till människorna som stannade kvar på stranden att reda ut dessa hemligheter, upptäcka dessa länder, sätta dem på kartan, ge namn åt öarna, bergen, vikar och sjöar Det behöver inte sägas att en svår uppgift föll på pionjärerna Severnaya Zemlya! Men dessa var sovjetiska människor. De visste vilken typ av arbete deras hemland hade skickat dem att utföra, de var stolta över dess förtroende och såg djärvt framåt ”Varken jag eller mina följeslagare skulle spela rollen som Robinsons eller låtsas vara uppstyltade hjältar. Vi drömde inte om svårigheter och svårigheter som om lycka, eftersom vi mycket väl visste att det skulle finnas tillräckligt med dem på vår väg och att vi inte kunde undvika dem. Därför tittade vi på frosten i Arktis på samma sätt som stokers ser på värmen nära pannugnarna; till polära snöstormar - som en sjöman i en storm; och på is - som en förare på en svår väg. Förhållandena är svåra, men normala och naturliga för Arktis. I de fall där det var möjligt var vi tvungna att undvika svårigheter, och där detta inte var möjligt var vi tvungna att bekämpa dem.” De tillbringade två år på Severnaya Zemlya och vandrade längs med den. De reste sju tusen kilometer på hundar och till fots. De vandrade i snöstormar och frost, i polarnatten och i tjällossningen på våren, genom kaoset av isberg och förvirringen av puckel, genom iskallt vatten och slask, övervann drivor av lössnö och slask, tog stenar i strid och riskerade sina liv varje minut. De kartlade 37 tusen kvadratkilometer obetrampat land, tog reda på dess utbredning och konfiguration, avgränsade dess gränser, lärde sig dess topografi, geologiska struktur, klimatförhållanden, flora och fauna och naturen hos isregimen i de omgivande haven. Med detta fullbordade de upptäckten av ryska sjömän och förhärligade än en gång den sovjetiska vetenskapen - den mest avancerade i världen, som var chef för den första expeditionen till Severnaya Zemlya, berättar om denna ärofulla bedrift av sovjetiska polarforskare i sin bok..